Untitled Document

Startsida!

- 2014
- 2011-2013
- 2010
- 2009
- 2008 - Q3 & Q4
- 2008 - Marathon
- 2007 - Klassiker
- 2006 - Hösten
- 2014
- 2013
- 2012
- 2011
- 2010
- 2009
- 2008
- 2007
- 2006
- 2005
- Tävlingsresultat
- Alla tävlingar
- Sthlm Marathon
- Vasaloppet
- Vätternrundan
- Vansbrosimningen
- Lidingöloppet
- KlassikerQuiz
- MarathtonQuiz
- 2012
- 2011
- 2010
- 2009
- 2008
- 2007
- 2006
- 2005
- 2004
- 2003
- 2002
- 2001
- OS-tips 2004
- OS-tips 2006
- OS-tips 2012
- IQ-tips
- KlassikerQuiz
- MarathtonQuiz


Besökare
just nu: 1

Besökare de
senaste 24
timmarna: 33


eXTReMe Tracker


 

Stockholm
Marathon
 



 


Jag har genomfört Stockholm Marathon sju gånger. Redan år 2000 genomförde jag loppet, men då var jag inte tränad för loppet utan genomförde det med "ungdomlig dumhet" och fick gå stora delar av det andra varvet. 2008 och 2009 var jag mer förberedd och det gick bättre och bättre. Här nedan har jag skrivit om några av mina lopp, längst ned finns några tips till dig som skall åka loppet.

Resultat och tider
  10 km 21,1 km 30 km 42,2 km
2000 49.46 1.53.32 2.55.33 4.52.24
2008 48.36 1.42.57 2.26.18 3.30.56
2009 46.31 1.39.27 2.23.24 3.38.37
2010 45:02 1:35:40 2:16:16 3:16:06
2011 43:29 1:33:38 2:19:57 3:47:36
2012 49:44 1:44:39 2:29:17 3:37:34
2013 48:57 1:38:02 2:32:48 4:04:03
         
Vintermarathon      
2013 42:20 1:29:12 2:09:45 3:10:28



2012
Stockholm Marathon 2012 var en annorlunda upplevelse. I flera år har jag klagat på värme och sol, det har varit så jobbigt med en strålade sol som tar kraften ut kroppen på andra varvet. Jag har önskat mig svalka och gärna lite regn, det skulle vara perfekt. Denna gång blev mina önskningar uppfyllda, tyvärr lite för bra. Det regnade konstant under loppet och temperaturen låg runt fem grader. Fem grader i juni månad! Lägg till en ganska hård vind som gjorde vissa sträckor riktigt tuffa.

Efter förra årets nederlag, då jag gick ut för hårt och fick gå stora delar av sista milen, var planen att springa smart. Jag skulle gå ut i ett tempo lite under 5 min/km och försöka hålla tempot. Planen höll länge. Första halvan gick på 1:44:39 och jag kände mig oförtjänt pigg. Vid halvmarathonpasseringen kom jag fram till att hålla samma tempo i drygt en mil, sedan skulle jag öka sista milen. Jag kände mig ju pigg. Regnet, kylan och vinden gjorde loppet till en ganska otacksam upplevelse, men jag hade aldrig några tankar att bryta. Det var vara att köra på. Värst var det på Gädert, då vi sprang mot vinden och regnet piskade oss i ansiktet.

Fram till 35 km gick det bra, men planen som jag haft en timme tidigare - att öka sista milen var plötsligt inte aktuell. Kraften fanns inte där. Vid Norra Bantorget, cirka 4 km innan mål, fick jag kramp i höger vad. Den långa fina muskeln drog ihop sig och blev så kort så kort... Att fixa maran på 3:30, som varit ett mål, försvann på Torsgatan. Gick några hundra meter, men hittade sedan tillbaka till löpsteget. Sprang i mål på 3:37 och med tanke på att jag tränat sämre i år och att vädret var en katastrof så kände jag mig ganska nöjd.

Vid målgång trodde jag att det värsta var över, men så var inte fallet. Nu skulle man ta sig från Stadion till Östermalms IP, hitta sina kläder och byta om. Det regnade, var kallt och massor av människor. Brrr...

2011
Det gick inte riktigt som jag tänkt mig i Stockholm Marathon 2011. Satsade hårt, men satsningen gick inte hem. Första fem kilometrar på 21:16 (4:16 min/km) följdes upp med 21,1 km på 1:33 (4:26 min/km), sedan dog jag långsamt...

Kraften fanns inte där, varje kilometer tog allt längre tid. Någonstans vid 30 km fick jag börja gå och sedan var det helt kört. Funderade på att bryta, men det känder inte rätt. Gick och sprang omvartannat, mestadels gick jag. Motivation var inte på topp då jag insåg att detta skulle blir min sämsta marathontid i modern histora, dvs efter 2008. Att ta sig mellan 35 km till 40 km tog 36½ minut, jämför det med 21:16 på de första fem kilometrarn.

Sista kilometern fick jag i alla fall lite fart och sprang i mål på 3:47:33, cirka 31 minuter sämre än förra året. Illa! Först halvan på 1:33, andra halvan på 2:14. Varför det gick så illa? För många ”feelgood-pass” med låg fart under våren, för lite intervaller under våren, för få långpass under våren och alldelles för optimstisk öppning i dagens lopp. Hade jag sprungit lite mer avslappnat hade jag säker orkat längre och kommit in på en bättre tid, men jag gjorde ett medvetet val – valet var att gå ut hårt och försöka få en riktigt bra tid.


2010
Våren 2010 var jag pappaledig och hade tränat på bra, snittet låg på 45 km/vecka och jag hade genomfört tre långpass som var längre än 3 timmar. Vädert var bra, 18 grader och lite moln på himmlen. Planen var att gå ut i 4:30-fart och sedan hänga på 3:15-gruppen och precis så blev det. Jag spang mer eller mindre med 3:15-gruppen hela vägen och passerade halvmaran på 1:35:40. Då det var fyra kilometer kvar orkade jag inte hålla samma tempo som farthållarna och jag fick släppa dem. När det var 2,2 km kvar insåg jag att det fanns chans till att gå under 3:15 om jag spurtade på bra och sprang i 4:30-tempo in i mål, men kroppen orkade in och det blev i stället 5:00-tempo in i mål. Tiden blev 3:16:06 och placering blev 830. Supernöjd!!!

2009
I februari föddes Carl och som pappa till två små barn var det inte helt lätt att få tid för att träna. Förberedelserna stördes även av värk i höger knäveck under delar av vintern och våren, vilket innebar att jag inte kunde löpträna, i stället blev det styrketräning och simning. Trots detta var mitt mål att slå min tid från 2008 och gå under 3:30. Från januari 2008 fram till den 30 maj snittade jag 27 km/veckan och totalt blev det 47 löppass, men bara fyra pass som var längre än 20 km.

---

Precis som två år tidigare avgjordes Stockholm Marathon en riktigt varm dag. Under loppet uppmättes temperaturer mellan 25 - 29 grader. Min plan var att gå ut hårt och försöka hålla tempot så länge som möjligt. Jag startade i tredje startgrupp och det var ingen större trängsel. Första varvet gick lekande lätt, det mest dramatiska att rapportera om var att jag fick stanna och kissa efter några kilometer i närheten av Kaknäs. Till en början sprang jag tillsammans farthållarna för 3:15, men efter knappt 20 km försvann dem ur mitt synfält. Halvmaran passerades på 1:39 och jag kände mig fräsch. Lekte med tanken att springa andra varvet lika snabbt och gå in på 2:18.

Efter ungefär 28 km, ute på Djurgården, började jag känna att sista tredjedelen inte skulle bli någon dans på rosor. Värmen gjorde sig påmind, jag svettades och kroppen blev alldelles varm. Tittade på min klockan insåg att tempot långsamt sjönk. På första varvet låg mina km-tider kring 4:40, men efter 30 km landande de på över fem minuter. Ute vid Manillaskolan var jag på det klara med mig själv att det inte skulle bli något marathonlopp nästa år, millopp och halvmaror är min grej.

Tempot sjönk allt mer, medan min kroppstemperatur gick åt andra hållet. Benen blev allt mer stumma, men jag försökte ignorera det och i stället lyssna på folkets jubel längs med Strandvägen och vid Kungsträdgården. Drack vid alla vätskestationer, blandande vatten och sportdryck, samtidigt som jag blötte min gröan keps från Föreningsbanken i de vattenbaljor som fanns längs med banan. Det var underbart sätta på sig den kalla kepsen på huvudet.

På Södermälarstrand var det tungt, på Västerbron gick det tyngre och på Norrmälarstrand gick det som tyngst och jag beslutade mig för att gå en bit. Började inse att jag inte skulle kunna slå min tid från förra året, eftersom jag inte hade en chans att hänga på 3:30-gruppen. Gick från och till i drygt två kilometer, min kilometertid låg kanske på cirka sju minuter. Vid St Eriksplan stod min träningskompis T och hejade på, som en riktig Personal Trainer pushade han mig och sprang med längs banan. Plötsligt hittade jag jag lite mer energi och fick fart nerför Odengatan. Sista kilometrarna var tuffa, men eftersom T sprang brevid fick jag hänga i. På Sturegatan påbörjade jag min spurt och sprang om flera löpare. Känslan att springa i mål på Stadion var givetvis fantastisk. Den officiella tiden blev 1:38:37, knappt åtta minuter sämre än 2008. Nöjd? Nja, efter den fina starten hade jag hoppats på en bättre tid och ett personligt rekord.

Mer information, statistik och kartor från min GPS-klocka:
http://trail.motionbased.com/trail/activity/8343143


2008
Efter att ha genomfört tre halvmaror och ett Lidingöloppet under åren 2006-2007 kändes Stockholm Marathon som en bra utmaning. Jag var vältränad och mycket motiverade för att fixa en bra tid. Min satsning mot Stockholm Marathon startade i början av december. Vid årsskiftet, då jag satte upp mina mål, blev tidsmålet för Stockholm Marathon 3:45. Under vintern tränade jag med Team Stockholm Marathon, en träningsgrupp som sprang långpass tillsammans varje söndagförmiddag. Totalt sprang jag nästan 120 mil halvåret innan loppet, i snitt sprang jag alltså nästan 50 km i veckan.

Totalt blev det 83 pass med löpning, av dessa var 21 långpass, dvs jag har sprungit längre än 20 km. Mitt längsta pass, som jag körde i mitten av mars, var på hela 37 km. Då träningen och tävlingarna gick bra under vintern och våren insåg jag att jag borde sänka mitt mål, så veckan innan bestämde jag mig för att satsa mot 3:30.

---

31 maj 2008 var dagen då jag slog mitt personliga rekord på marathon med drygt en timme och 20 minuter, jag sprang i mål på tiden 3:30:56 och placerade mig som 1355:e man i Stockholm Marathon. Dagen började med lite sovmorgon, grötfrukost, besök i lekparken med dottern samt vattendrickande. Vid 12:30-tiden tog jag bussen till Stadion, solen sken och de moln som SMHI hade förutspått syntes inte till. 25 grader visade termometern enligt speakern på Östermalms IP.

Jag startade i grupp C, hade cirka 1500 personer framför mig och ungefär 13000 bakom mig. Hade en plan att springa varje kilometer på 4:50 fram till 32 km, därefter skulle jag öka om det kändes bra. Var även medveten om att det kanske skulle bli tvärtom, att jag inte skulle kunna hålla tempot. På Vallhallavägen blev omsprungen av många pigga löpare, men jag lyckades hålla mitt tempo och inte rusa med. När jag passerade fem km ute på Djurgården kunde jag konstatera att allt nästan gick enligt min plan, jag passerade på 24:24. Längs med Strandvägen var det varmt, så duschen som passerade vid Berzelii park var mycket skön. På Västerbron passerade jag många löpare, både uppför och nedför. Tog vatten och sportdryck vid nästan alla kontroller, var medveten om att värmen krävde det. Vid Vasaparken stod fru och dotter, de gav mig vatten, energy gel, en Snickers och några salta lakritsbitar i en kasse. Halvmaran passerades på 1.42.57 och jag kände mig fräsch i ben och kropp. Att jag skulle fixa 3:30 kändes nästan självklart.

När jag passerade kom till Kungsträdgården på andra varvet såg jag på min GPS-klocka att tempot mattades lite, jag hade då sprungit 29 km. Tryckte på lite och fick upp farten. Västerbron var betydligt jobbigare på andra varvet, men även på detta varv sprang jag om flera löpare. När jag kom ner till Rålis började kroppen protestera och jag insåg att de sista sju km skulle bli jobbiga. Jag trampade på, men tempot blev allt långsammare. Kroppen hade inte mer energi. Tittade på klockan och började inse att 3:30 kanske inte var möjligt. Vid centralen blev jag omsprungen att farthållarna för 3:30. Försökte hänga på, men kraften fanns inte där. Jag sprang i alla fall hela vägen, tempot låg på cirka 5:25 den sista biten. Fick till en liten spurt på Stadion och sprang om några, min tid blev 3:30:56.

Trots att jag missade 3:30 är jag nöjd med loppet. Jag lade upp en plan och följde den, jag sprang smart och rycktes inte med i andras tempo. Efter fem km var min placering 1920, jag plockade sedan placeringar hela vägen och kom i mål som 1355:e man. Låren och vaderna var rejält stumma efterloppet, trappan ned till Östermalms IP var tuff. Det var inga problem att somna på kvällen, min kropp var trött.

Mer information, statistik och kartor från min GPS-klocka: http://trail.motionbased.com/trail/activity/5973389


2000
Skriver dessa rader sex år efter loppet, men det jag minns framförallt var att jag gick ut alldeles för hårt. Passerade en mil efter knappt 50 minuter och så bra tränad var jag inte. Blev stum efter cirka 25 km och började då gå. Sedan var det tufft, gick och sprang om vartannat den sista biten. Sprang tillsammans med några kompisar, alla kom i mål och alla var väldigt stolta över vår bedrift.


Tips till en marathonlöpare
Här kommer några tips till dig som har samma ambitioner som mig, dvs klara en marathon på en relativt bra tid.

- Börja träna i tid och öka dina träningsdistanser successivt.

- Träna varierat, allt från intervaller till långa pass

- Spring långdistanspass, det är viktigt att kroppen vänjer sig att springa långt. Några pass innan loppet bör vara på närmare tre timmar.

- Titta på träningsprogram på marathon.se, de ger dig vägledning i din träning. Följ dem inte slaviskt.

- Köp gärna en pulsklocka med GPS eller fotpod, för statistik och se hur din puls och dina tider förbättras

- Delta i något annat lopp innan, tex en halvmarathon



Index
Till sidans topp

Sidans topp

Kommentarer
Kommentarer

Senast uppdaterad: 2014-01-03


 

Untitled Document