Untitled Document

Startsida!

- 2014
- 2011-2013
- 2010
- 2009
- 2008 - Q3 & Q4
- 2008 - Marathon
- 2007 - Klassiker
- 2006 - Hösten
- 2014
- 2013
- 2012
- 2011
- 2010
- 2009
- 2008
- 2007
- 2006
- 2005
- Tävlingsresultat
- Alla tävlingar
- Sthlm Marathon
- Vasaloppet
- Vätternrundan
- Vansbrosimningen
- Lidingöloppet
- KlassikerQuiz
- MarathtonQuiz
- 2012
- 2011
- 2010
- 2009
- 2008
- 2007
- 2006
- 2005
- 2004
- 2003
- 2002
- 2001
- OS-tips 2004
- OS-tips 2006
- OS-tips 2012
- IQ-tips
- KlassikerQuiz
- MarathtonQuiz


Besökare
just nu: 2

Besökare de
senaste 24
timmarna: 43


eXTReMe Tracker


 

Island
Kontrasternas land
>>Bilder
>>Artikel - En resa på Riksväg 1



Denna artikel skrev jag då jag befann mig på Island sommaren 1993 och den publicerades i Gotlands Allehanda den 26 november samma år.

 

Man blir inte förvånad när man får höra att de amerikanska astronauterna på 60-talet övad månlandningar på Island. Naturen mellan den internationella flygplatsen i Keflavik och Reykjavik är som man föreställer sig månen. Landskapet är platt med mörk lava som på sina ställen är täckt med mossa, men i övrigt helt steril. På avstånd syns höga berg, här och var ligger stora stenar utslängda. Det är svårt att förstå vilka krafter som härjat här. Ön där 260 000 människor bor har en fantastisk natur att visa upp. Här finns heta vulkaner och kalla glaciärer.

Det var först på 900-talet som Island befolkades, då människor flydde från Norge och den hårdföre kung Harald Hårfager. Säkerligen var det en hård sjöresa på 1000 km mellan Norge och Island som de fick göra. Vad de mötte var en ö med goda betesmarker och björkskogar. Successivt höggs skogen ner och på 1300-talet var all skog bort. Nu försöker islänningarna plantera ny skog, främst gram från Canada, men också bevara de få björkskogar som finns. De få björkar som finns är små och låga. Det finns ett skämt här på Island som säger att den som går vilse i en skog bara kan resa sig upp och se sig omkring.

Likheter med gutamålet
Eftersom de flesta som flyttade till ön var från Norge blev norska det språk som talades. Språket har förändrats väldigt lite under århundradena, så skolbarn kan än idag läsa de gamla sagorna som nedtecknades för 800 år sedan av bland annat Snorre Sturlasson. Likheter mellan gutamålet och isländskan finns. Båda språken har många diftonger och vissa ord känns igen, till exempel lambi, nautstaik och austan. Som svensk och gotlänning kan man förstå lite av vad de säger, eftersom språken är släkt med varandra. Enklast är dock att kommunicera på engelska.

Islänningarna vill bevara sitt språk och tar in ytterst få utländska låneord. Man försöker istället hitta på egna ord med hjälp av redan befintliga ord. Telefon heter till exempel sími, vilket ordagrant betyder tråd.

Katastrofer är något som alltid återkommer i Islands historia. När som helst kan en vulkan få utbrott och skörda människoliv. Värst var det på 1700-talet då först en smittkoppsepidemi tog 15000 liv för att följas av ett vulkanutbrott där närmare 10000 människor fick sätta livet till. Enligt skrifter var utbrottet så kraftigt att man såg rökmoln långt in på den europeiska kontinenten och på Island förmörkades solen i flera veckor av mörk rök.

Den aktiva berggrunden är inte bara vulkaner som kan orsaka katastrofer. Här finns varma källor som med kokhett vatten som islänningarna utnyttjar till att värma hus och skapa billig energi. I världens nordligaste huvudstad - Reykjavik - värms husen med varmt vatten som transporteras i rör från en källa 100 km från staden. Reykjavik kan översättas till Rökviken till svenska, men sanningen är att det är världens renaste huvudstad. Här finns skorstenar som spyr ut rök.

För att bo på Island måste man var tålmodig, seg och stark. Det blåser ständigt och det har berättats för mig hur vissa byar kan vara isolerade i veckor under vintern på grund av snöoväder. Det blir dock aldrig riktigt kallt på vintrarna, vilket beror på att Golfströmmen drar förbi i havet utanför ön. Sommartemperaturerna överstiger sällan 15 grader, vilket på Island betecknas som varmt.

Vill fånga val
Fisket är det som sysselsätter mest folk på Island och hela 90 % av exporten är fisk. Runt hela ön ligger små fiskebyar, ofta idylliskt vid någon vik med fjäll runt omkring. På Island pågår en diskussion om att börja med valfångst igen, som pågått i sekler men de senaste åren legat nere. Regeringen säger nej med motiveringen att det ger dålig publicitet till landet och att den ekonomiska vinsten är för liten. I de små idylliska fiskesamhällena är åsikten en annan. De anser att det är bättre att fånga vikval, som inte är utrotningshotad, än att fiska på det hårt åtgångna torskbeståndet. Valfångstbåtarna som legat oanvända och inte varit underhållna på ett par år skall nog användas snart igen anser fiskarna. Att Greenpeace inte är så populära här är lätt att förstå. Bättre blev det inte när två valfångstfartyg sänktes i Reykjaviks hamn 1988 av två grodmän från miljöorganisationen. Jag har hört att om man vill dö på Island så skall man bära en t-shirt med texten "Save the whale" en fredagskväll i Reykjavik. Välfångst är tradition och det är något man är stolt över.

När fisket är så stort är det inte så svårt att förstå vad den isländska kosten består av. Fisk i alla dess former har jag blivit serverad och det smakar gott. Fårkött är även en vanlig råvara i det isländska köket, däremot serveras ytterst lite potatis till maten. Detta beror givetvis på bristen av odlingsbar mark, mindre en 1 % av Islands yta är åker. Jämför det med att nästan 20 % av arealen är täckt med snö eller is året om.

Att driva jordbruk på i det kyliga klimatet är inte så lätt. Jordbruket är en olönsam affär för Island, men staten subventionerar näringen för att hålla landsbygden levande. De flesta bondgårdarna ligger i dalgångarna som löper in längs kusten. De flesta har kor, får och hästar. På sina fält odlar man foder till djuren, hö och säd, samt potatis.

En alltför vanlig syn, när man kör på de dåliga isländska vägarna, är att fåren befinner sig på vägbanan. Ofta får man stanna då och då, signalera och vänta tills att fåren går av vägen. Det händer ibland att bilisterna inte hinner stanna och fåren blir påkörda. Enligt isländsk lag skall man då böta 5000 isländska kronor, cirka 500 SEK, men denna lag är väldigt lätt att köra ifrån.

Mycket speciell häst
Längs vägarna syns också många hästar. De flesta gårdar har minst 10 hästar, mest för nöjes skull, men ibland används de i arbete med att driva får mellan olika ägor. Islandshästen är mycket speciell och är främst känd för sina fem gångarter. Hästar togs till Island av nybyggarna och har sedan varit isolerad och har utvecklat särskilda egenskaper. Den är stark, tålig, lugn, har ett stillsamts temperament och är mindre än vanliga hästar och har därför blivit populär som ridhäst för barn och vuxna världen över. För att hålla rasen ren får man inte ta tillbaka hästar som en gång varit från ön. Detta innebär att de bästa hästarna aldrig lämnar ön.

Resebranschen säljer Island som kontrasternas land. Det finns vacker och annorlunda natur som lockar turister. Många kommer och ofta tar de sig runt med buss på riksväg 1 som går runt hela ön. Vägen, som den kort och gott kallas, är 1400 km lång, ringlar sig runt ön och är som en pulsåder för ön. När man åkt riksväg 1 har man sett vulkaner, glaciärer med kilometertjock is, varma källor, vattenfall, pittoreska fiskebyar, hissnande landskap och behöver garanterat inte lämna ön besviken.


Index
Till sidans topp

Sidans topp

Kommentarer
Kommentarer

Senast uppdaterad: 2009-08-09


 

Untitled Document