Denna
artikel skrev jag då jag befann mig på Island
sommaren 1993 och den publicerades i Gotlands Allehanda
den 26 november samma år.
Man blir inte förvånad
när man får höra att de amerikanska
astronauterna på 60-talet övad månlandningar
på Island. Naturen mellan den internationella
flygplatsen i Keflavik och Reykjavik är som man
föreställer sig månen. Landskapet är
platt med mörk lava som på sina ställen
är täckt med mossa, men i övrigt helt
steril. På avstånd syns höga berg,
här och var ligger stora stenar utslängda.
Det är svårt att förstå vilka
krafter som härjat här. Ön där 260
000 människor bor har en fantastisk natur att visa
upp. Här finns heta vulkaner och kalla glaciärer.
Det var först på 900-talet
som Island befolkades, då människor flydde
från Norge och den hårdföre kung Harald
Hårfager. Säkerligen var det en hård
sjöresa på 1000 km mellan Norge och Island
som de fick göra. Vad de mötte var en ö
med goda betesmarker och björkskogar. Successivt
höggs skogen ner och på 1300-talet var all
skog bort. Nu försöker islänningarna
plantera ny skog, främst gram från Canada,
men också bevara de få björkskogar
som finns. De få björkar som finns är
små och låga. Det finns ett skämt här
på Island som säger att den som går
vilse i en skog bara kan resa sig upp och se sig omkring.
Likheter
med gutamålet
Eftersom de flesta som flyttade till ön var från
Norge blev norska det språk som talades. Språket
har förändrats väldigt lite under århundradena,
så skolbarn kan än idag läsa de gamla
sagorna som nedtecknades för 800 år sedan
av bland annat Snorre Sturlasson. Likheter mellan gutamålet
och isländskan finns. Båda språken
har många diftonger och vissa ord känns igen,
till exempel lambi, nautstaik och austan. Som svensk
och gotlänning kan man förstå lite av
vad de säger, eftersom språken är släkt
med varandra. Enklast är dock att kommunicera på
engelska.
Islänningarna vill bevara sitt
språk och tar in ytterst få utländska
låneord. Man försöker istället
hitta på egna ord med hjälp av redan befintliga
ord. Telefon heter till exempel sími, vilket
ordagrant betyder tråd.
Katastrofer är något som
alltid återkommer i Islands historia. När
som helst kan en vulkan få utbrott och skörda
människoliv. Värst var det på 1700-talet
då först en smittkoppsepidemi tog 15000 liv
för att följas av ett vulkanutbrott där
närmare 10000 människor fick sätta livet
till. Enligt skrifter var utbrottet så kraftigt
att man såg rökmoln långt in på
den europeiska kontinenten och på Island förmörkades
solen i flera veckor av mörk rök.
Den aktiva berggrunden är inte
bara vulkaner som kan orsaka katastrofer. Här finns
varma källor som med kokhett vatten som islänningarna
utnyttjar till att värma hus och skapa billig energi.
I världens nordligaste huvudstad - Reykjavik -
värms husen med varmt vatten som transporteras
i rör från en källa 100 km från
staden. Reykjavik kan översättas till Rökviken
till svenska, men sanningen är att det är
världens renaste huvudstad. Här finns skorstenar
som spyr ut rök.
För att bo på Island måste
man var tålmodig, seg och stark. Det blåser
ständigt och det har berättats för mig
hur vissa byar kan vara isolerade i veckor under vintern
på grund av snöoväder. Det blir dock
aldrig riktigt kallt på vintrarna, vilket beror
på att Golfströmmen drar förbi i havet
utanför ön. Sommartemperaturerna överstiger
sällan 15 grader, vilket på Island betecknas
som varmt.
Vill
fånga val
Fisket är det som sysselsätter mest folk på
Island och hela 90 % av exporten är fisk. Runt
hela ön ligger små fiskebyar, ofta idylliskt
vid någon vik med fjäll runt omkring. På
Island pågår en diskussion om att börja
med valfångst igen, som pågått i sekler
men de senaste åren legat nere. Regeringen säger
nej med motiveringen att det ger dålig publicitet
till landet och att den ekonomiska vinsten är för
liten. I de små idylliska fiskesamhällena
är åsikten en annan. De anser att det är
bättre att fånga vikval, som inte är
utrotningshotad, än att fiska på det hårt
åtgångna torskbeståndet. Valfångstbåtarna
som legat oanvända och inte varit underhållna
på ett par år skall nog användas snart
igen anser fiskarna. Att Greenpeace inte är så
populära här är lätt att förstå.
Bättre blev det inte när två valfångstfartyg
sänktes i Reykjaviks hamn 1988 av två grodmän
från miljöorganisationen. Jag har hört
att om man vill dö på Island så skall
man bära en t-shirt med texten "Save the whale"
en fredagskväll i Reykjavik. Välfångst
är tradition och det är något man är
stolt över.
När fisket är så stort
är det inte så svårt att förstå
vad den isländska kosten består av. Fisk
i alla dess former har jag blivit serverad och det smakar
gott. Fårkött är även en vanlig
råvara i det isländska köket, däremot
serveras ytterst lite potatis till maten. Detta beror
givetvis på bristen av odlingsbar mark, mindre
en 1 % av Islands yta är åker. Jämför
det med att nästan 20 % av arealen är täckt
med snö eller is året om.
Att driva jordbruk på i det
kyliga klimatet är inte så lätt. Jordbruket
är en olönsam affär för Island,
men staten subventionerar näringen för att
hålla landsbygden levande. De flesta bondgårdarna
ligger i dalgångarna som löper in längs
kusten. De flesta har kor, får och hästar.
På sina fält odlar man foder till djuren,
hö och säd, samt potatis.
En alltför vanlig syn, när
man kör på de dåliga isländska
vägarna, är att fåren befinner sig på
vägbanan. Ofta får man stanna då och
då, signalera och vänta tills att fåren
går av vägen. Det händer ibland att
bilisterna inte hinner stanna och fåren blir påkörda.
Enligt isländsk lag skall man då böta
5000 isländska kronor, cirka 500 SEK, men denna
lag är väldigt lätt att köra ifrån.
Mycket
speciell häst
Längs vägarna syns också många
hästar. De flesta gårdar har minst 10 hästar,
mest för nöjes skull, men ibland används
de i arbete med att driva får mellan olika ägor.
Islandshästen är mycket speciell och är
främst känd för sina fem gångarter.
Hästar togs till Island av nybyggarna och har sedan
varit isolerad och har utvecklat särskilda egenskaper.
Den är stark, tålig, lugn, har ett stillsamts
temperament och är mindre än vanliga hästar
och har därför blivit populär som ridhäst
för barn och vuxna världen över. För
att hålla rasen ren får man inte ta tillbaka
hästar som en gång varit från ön.
Detta innebär att de bästa hästarna aldrig
lämnar ön.
Resebranschen säljer Island
som kontrasternas land. Det finns vacker och annorlunda
natur som lockar turister. Många kommer och ofta
tar de sig runt med buss på riksväg 1 som
går runt hela ön. Vägen, som den kort
och gott kallas, är 1400 km lång, ringlar
sig runt ön och är som en pulsåder för
ön. När man åkt riksväg 1 har man
sett vulkaner, glaciärer med kilometertjock is,
varma källor, vattenfall, pittoreska fiskebyar,
hissnande landskap och behöver garanterat inte
lämna ön besviken.
